Snön håller sig knappt kvar eftersom det är plusgrader med det är ändå vitare på marken än skånesvart som är det normala läget ute på söderslätt i december.
I går griljerades skinkan, granen höggs i skogen och kläddes och de sista klapparna slogs in.
Nu går vi bara här och väntar på att någon ska bulta på dörren och fråga om det finns några snälla barn.
I år finns här bara ett litet barn, Karro. Hon är inte speciellt liten... Mina egna är i Österike och i Surfers Paradise i Australien. De är inte heller särskilt små. Känns lugnt och skönt men framförallt väldigt tomt. Jag saknar er, Emmy och Maja, så jag kan bli tokig! Henrik och Maria är mitt i starten av sitt förädrarskap så de är inte heller här. Ni är oxå väldigt saknade.
Men om jag känner mig ensam så går jag ut och pratar med hönorna och Tuppen! Vi är kompisar. I går gick jag omkring i Meta och Eriks trädgård och föste ihop alla hönsen när det var dags att gå och lägga sig (på sin sittpinne) det var ett väldigt suckande och kacklande hos de upprörda hönsen men de gjorde ändå som vi sa till dem (jag och tuppen alltså).
Här inne har katterna blivit utrustade med röda sidenband för att de ska känna att det är jul. Jag tror dock att de tycker det är ett konstigt påhitt av människorna att knyta fast röda band som man inte kan slita av sig.
Jag tänker på alla er som finns där ute någonstans och önskar er en riktigt god jul!
1 kommentar:
God Jul Claes!
Ni ser ut att ha det riktigit mysigt där ute på landet!
//Daniel
Skicka en kommentar