Men det var varken Andree Pops eller Jonas, vad-han-nu-heter, eller alla de som åkte i snön, som var den stora begivenheten.
Nä det var han som skötte kameran i studion på taket. Denna glasskapelse med röd heltäckningsmatta och små chica fåtöljer och en vidunderlig utsikt över Whistler. Han som gjorde underbara, lugna åkningar i studion utan att man blev irriterad. Han som förmodligen ingen tänkte på fanns där tills en dag Andree tittade lite bortom kameran och snackade med Kenneth!
Ohh, tänkte jag, det är han som är där och plötsligt så dök Kenneths kalufs upp i rutan när han skulle rätta till Charlotte Kallas mikrofon vid hennes första segerintervju.
Men bäst var Kenneth någon av de sista dagarna när han plötsligt bara lät kameran stå och både Andree Pops och Jonas vad-han-nu-heter, tittade med en glasartad blick vid sidan om kameran och såg på när Kenneth skulle ut och putsa fönsterna i sändning. Plötsligt såg man hela Kenneth när han for upp och ner med en fönsterraka på utsidan av fönstret. Några sekunder senare var showen slut och Kenneth ställde sig på sin plats bakom kameran.
Och vad är det då med detta?
Jo, Kenneth är min svåger. Eller kanske inte så, på riktigt... än. Men kanske snart. Men så är det. Och det var just detta att se Kenneth i tv från OS som var det allra roligaste.
Tack Kenneth!
Tyvärr har jag ingen bild på honom från OS men väl från i somras när det var MAI-galan i Malmö. Då hade Kenneth byggt upp en liten studio för SvT vid löparbanorna. Då såg han ut så här!
2 kommentarer:
Hahahaha! Fan va kul. Jag skrattade högt när jag läste din text!!!
Ja. Visst är det ibland så att verkligheten är ganska kul.
Skicka en kommentar