Allt hänger ihop och vi är mitt i det.
Hösten och det gamla danska riket.
Fast sedan flera hundra år tillbaka tillhör vi Sverige och det är gott nog.
Du lägger sig slätten ner och vilar sig snart för vintern. Bladen gulnar och kalls snart löv. Dagarna blir längre som för att säga att vi ska krypa in i våra hus och kura.
Än kan man dock känna av en liten rest av sommar när solen strålar som mest generöst. Då vill vi gärna sitta ute och njuta en stund och kanske dricka lite kaffe.
I vår trädgård suckar vinrankan och tackar för sig och visar upp en sista brinnande hälsning.
I ett annat hörn smyger en gammal rostig eldtunna bakom en ännu grön syrénbuske som ett gammalt övergivet bilvrak.
Och till sist blickar vi ut över den underbara slätten och skymtar Bolmers Högar i fjärran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar