Skottningshjälp

Idag kom den lilla snöskottshjälparen till undsättning. Med ett par snabba tag så var det mesta av mina snöhögar borta. Min fina grannfru, Meta, kom också ut för att kolla in skottningsläget.

Det här med att fotografera snödrivor inbjuder till stora problem. Hur man än gör så ser de inte så stora ut på bild som man upplever dem i verkligheten. Vet inte hur jag ska göra...

Sjukt

Det här är sjukt.. klockan är 22:28 och jag har precis varit ute och letat efter vägen.

Den finns här utanför, någonstans. Jag är ganska säker på det. Den fanns här igår. Vägen alltså. Men just nu är det svårt att upptäcka den. I princip består vägen utanför av en längsgående snödriva. Ett vitt täcke där man ska köra bil.

Där ska jag köra med min bil i morgon klockan sju. Hu, vet jag inte. Ej heller hur jag ska kunna få ut bilen på vägen.

Snön som tidigare låg så fjäderlätt på uppfarten är nu sakta övergående till någon betongliknande konsistens. Njae, inte så att man kommer att kunna köra på betongen utan man kan väl räkna med att man kommer att få gräva sig ut.

I morgon ska jag vara i Helsingborg klockan 10. Först ska jag vara i Malmö klockan 8 för att hämta min nyservade kamera.

Jag får inte detta att gå ihop.

Håll tummarna för mig.

Mitt livs investering!

Idag tänkte jag prova de nyinköpta snökedjorna. Om man monterar dem lite i lugn och ro innan man verkligen behöver dem så ska det nog gå fint... tänkte jag.

Jösses vilket meckande innan de kom på plats. En bil som var full av snö och redan halvstod i en snödriva var kanske inte bästa utgångsläget. Att det snöade samtidigt gjorde inte saken bättre. Men med lite hjälp av min älskade hustru så kom snökedjorna på plats. Och herreguuud.. så bra de är. Tog en lite tur in till Östra Grevie för att prova och det gick kanonbra!

Marginalerna har plötsligt blivit större. Men jag vet inte om jag ser fram emot att montera dessa ormande kedjor i mörker och kanske i en driva. För det är inget som man bara snor ihop i en handvändning. Men övning ger färdighet!